Hur kan man säga att det är för barnets bästa att bli dömd till sina biologiska föräldrars omvårdnad när hon i hela sitt liv vuxit upp med en annan familj, ”sin familj”? Biologiska föräldrar som en gång har förbrukat sin rätt till att ta hand om sitt barn. Som bedömts vara skadliga för sitt barn.
Har dessa beslutsfattare inga egna barn? Ingen egen uppfattningsförmåga om vad som är barnets bästa? Ingen uppfattning om både barnets och fosterföräldrarnas känslomässiga och trygga band? Syskon, kompisar och förskola…
Jag hoppas på att detta blir en Lex Esmeralda! Skriv under på en Lex Esmeralda HÄR!
Det finns inga ord som kan beskriva mina känslor när jag läser om Esmeralda. Jag hoppas att detta leder till förändringar i systemet som hanterar våra barns liv och hälsa, de är vår framtid.
Jag ar länge funderat och önskat att jag kunde ge till barn och ungdomar som behöver stöttning på olika sätt men har tyvärr inte uppbackning hemma. Min önskan är att ge alla dessa barn en annan bild än vad de har av en familj och ge dem den kärlek som de inte har fått uppleva.
Vad anser ni om att vara fosterförälder/kontaktfamilj/kontaktperson till någon som behöver?
Livskvalitet med Anna 