Nedräkningen har börjat

Julen är här, och sprider frid på jorden. Glädjen är stor. I ett barns klara ögon bor den. Nedräkningen har börjat och julen börjar så smått att flytta in och ta plats här hemma. Pynt och förberedelser smyger sig in. Minst ett barn är spänd inför vad som komma skall.

Nu har lucköppningen dragit igång. Det är Alfons snällkalender, Flammys brandmanskalender, Paw Patrolkalender och Greta Griskalender. Det är barnens kalendersamling.

Nils får hjälpa lillebror att visa hur han ska öppna sin julkalender.

Jag stod inte utan kalender att öppna heller. En med hudvård och en med hopp om en framtid med ekonomisk frihet. Vi får väl hoppas att jag i alla fall åldras med skönhet…

I torsdags hade Nils med sig en kompis hem från förskolan. Inte nog med det, morfar hämtade på förskolan. Lycka gånger två. Han har varit riktigt taggad över att få en kompis med sig hem. Kvällen har spenderats med att bygga och dekorera små pepparkakshus. De hade tungan rätt i munnen när de spritsade kristyr och satte dit chokladknappar och minimarshmallows på de små husbyggena. Två nöjda killar hade kristyr och godis kletat över händerna och var både nöjda och stolta över sina alster.

Nils och hans kompis dekorerar små pepparkakshus.

Under tiden som de stora grabbarna dekorerade pepparkakor hade Hugo fullt sjå med att få katten till att följa med och äta sin mat. Hugo är väldigt noga med att katten ska få mat och vatten. Han lockar och ropar ”kom”, men till sist får han med egna medel se till att katten tar sig till matskålen. Jag måste tillägga att det är världens mest tåliga katt på drygt 17 jordvarv som står ut med den kärlek som Hugo visar honom. Det är ändå så att både katt och Hugo söker sig till varandra.

Förtvivlan i Hugos blick när katten inte vill följa med till matskålen!

Hur har ni börjat förbereda julen?

Annons

Julvandring 2022

Den sista julvandringen för Nils och den första för Hugo. Nils var spänd av förvänta och Hugo blev spänd, antagligen på grund av bristande förväntan.

Igår gick vi den årliga julvandringen som förskolan anordnar på kvällen. Det är så mysigt och så välarbetat. Barnen hade haft barnråd innan och fått rösta vilket tema de ville ha. Barnen får aktivt vara med och bestämma saker på förskolan vilket är jättespännande.

Min farhåga var alla marschaller de ställer ut. Hugo är inte en bra kombination med potentiellt farliga saker. Mycket riktigt ville han gärna gå fram till varenda marschall. Hade han fått så hade han pillat på alla men fick nöja sig med att berätta att alla marschaller är varma – ”Vam”!

Allt är välplanerat med mängder av installationer längs med stigen. Barnen får vara med och lyssna på sång och titta på tomten och alla hans tomtenissar. Hugos favorit var två nissar som öppnade en dörr som de hade ställt ut i skogen. När de öppnade dörren ropade de titt ut! Mycket underhållande!

Det var tur att mormor var med, annars hade jag aldrig löst fackla, Hugo och en stor kille som sprang iväg med sin kompis hela tiden. Hugo var övertrött redan från början. Vandringen började kl 18, då vi brukar äta kvällsmat och borsta tänderna.

Dagen avslutades i värmen hemma med saffranspannkaka gjord på gårdagens risgrynsgröt. Vi kokade ihop lite björnbär och vispade lite grädde till kakan. Supergod. Resterna blev frukost idag.

Har ni någon härlig tradition som ni gör varje jul?

Vet ni vad som hände?

Livet före och efter barn nr två. Är det fler som känner igen sig? Jag älskar mina barn men de gråa håren kommer snabbare än vad jag kunde ana.

Barn nr två började att röra på sig och få en vilja. En stark vilja. I samma takt rann orken ur mig och bloggen blev bortprioriterad. Nu har jag varit tillbaka på jobbet sedan mitten på september och jag älskar det! Tillbaka är inte korrekt att säga då jag har bytt arbetsplats under föräldraledigheten. Nu befinner jag mig på en arbetsplats som känns utvecklande, rolig och inspirerande. Underbara kollegor och en bra chef. Toppen med andra ord, och jag kommer utanför hemmets väggar!

För att återgå till barn nr två. Han har mer energi än någon annan i familjen. Han är lösningsorienterad och ser till att få sin vilja igenom med eller utan sina föräldrars medgivande. Han kan allt och han löser allt. Ramlar och slår sig men ger sig på utmaningen igen. Det är en tuff liten kille med mycket skinn på näsan. Så olik sin storebror men samtidigt många likheter.

Notera att det sitter spännband på kökslådorna. Så ser det ut i HELA köket!

I övrigt består livet av mindre exotiska inslag som tvätt, matlagning och några få besök på Friskis & Svettis. Livet har börjat med att stressa runt på aktiviteter. Snabbt hem från förskolan och sedan vidare till fotboll eller dans. Nu börjar tiden när planering är A och O för att verkligen få vardagen att gå ihop. Allt utöver vardagen är en börda i planeringen just nu. Är det för att man vill ha något eget gjort på dagen också? Nu ska jag var själv med barnen så den här veckan kommer att spenderas på motionscykeln i källaren. Heja mig! Bra me förberedande pepp så att det kanske blir av.

Vi avslutade den här dagen sedvanligt med tomtegröt och skinkmacka. Precis som i allt annat har Nils väntat efter gröten och Hugo åt inte upp sin. Tidigare idag slukar Hugo i si sina chorizokorvar OCH Nils, medan Nils äter allt det andra. De är tvärtemot varandra i nästan allt! Känner ni igen er?

Har ni alla haft en fin första advent?

Julvandring

På en väg upplyst av marschaller har vi vandrat i skogen och fått uppleva både det ena och det andra spännande som hör julen till. Äntligen har vi fått julvandra förskolans härliga julpromenad!

Äntligen blev det ”julvandring” på förskolan igen. Vilket jobb personalen lägger ned på att skapa en fin och rolig stund för barnen och deras föräldrar. Jag hoppas att de vet hur uppskattat det är. Så många detaljer!

Nils, jag och Hugo (som satt uppsjalad på min mage) tävlade i käpphästhoppning och på ett annat ställe fick barnen kasta prick med bollar.

Tomten hade tvättat alla sina kläder och förberett inför julafton. Kläderna hängde på tork.

Mössen fixade med Askungens klänning så att den ska vara klar till balen.

Tomten hade påbörjat alla klappar till barnen och själv satt han och tog emot önskelistor från barnen.

Vi saknade vandringen förra året vilket gjorde det ännu mer speciellt i år. Nils träffade sin kompis som har varit hemma ett tag med sin nya lillebror. Han hade, som vanligt, mycket att berätta för henne.

Hoppas att ni alla har haft en trevlig första advent!