Vet ni vad som hände?

Barn nr två började att röra på sig och få en vilja. En stark vilja. I samma takt rann orken ur mig och bloggen blev bortprioriterad. Nu har jag varit tillbaka på jobbet sedan mitten på september och jag älskar det! Tillbaka är inte korrekt att säga då jag har bytt arbetsplats under föräldraledigheten. Nu befinner jag mig på en arbetsplats som känns utvecklande, rolig och inspirerande. Underbara kollegor och en bra chef. Toppen med andra ord, och jag kommer utanför hemmets väggar!

För att återgå till barn nr två. Han har mer energi än någon annan i familjen. Han är lösningsorienterad och ser till att få sin vilja igenom med eller utan sina föräldrars medgivande. Han kan allt och han löser allt. Ramlar och slår sig men ger sig på utmaningen igen. Det är en tuff liten kille med mycket skinn på näsan. Så olik sin storebror men samtidigt många likheter.

Notera att det sitter spännband på kökslådorna. Så ser det ut i HELA köket!

I övrigt består livet av mindre exotiska inslag som tvätt, matlagning och några få besök på Friskis & Svettis. Livet har börjat med att stressa runt på aktiviteter. Snabbt hem från förskolan och sedan vidare till fotboll eller dans. Nu börjar tiden när planering är A och O för att verkligen få vardagen att gå ihop. Allt utöver vardagen är en börda i planeringen just nu. Är det för att man vill ha något eget gjort på dagen också? Nu ska jag var själv med barnen så den här veckan kommer att spenderas på motionscykeln i källaren. Heja mig! Bra me förberedande pepp så att det kanske blir av.

Vi avslutade den här dagen sedvanligt med tomtegröt och skinkmacka. Precis som i allt annat har Nils väntat efter gröten och Hugo åt inte upp sin. Tidigare idag slukar Hugo i si sina chorizokorvar OCH Nils, medan Nils äter allt det andra. De är tvärtemot varandra i nästan allt! Känner ni igen er?

Har ni alla haft en fin första advent?

Annons

Namngivning 1

I dessa tider är det svårt att förhålla sig till hur man ska umgås och hur man ska bjuda in. Vi diskuterade fram och tillbaka om vi skulle bjuda in till namngivning för Hugo eller inte. Till slut kom vi fram till att det det blir svårt att förklara för våra barn varför vi valde att ha namngivning för det första barnet men inte för det andra… Vi valde att dela upp namngivningen vid två tillfällen. En för Marcus sida av släkten, som var idag, och en för min sida av släkten, nästa helg.

Vi är oerhört tacksamma för att så många ville komma och uppmärksamma Hugo idag, men har samtidigt stor respekt och förståelse för de som väljer att avstå på grund av rådande omvärldssituation. Vi serverade smörgåstårta och tårta som vi beställt från det lokala caféet.

Hugo var nöjd hela dagen. Han skrattade och lekte med ballongerna och sprang runt i sin gåstol. Nils var en riktigt stor kille och lekte med en av sina favoritkompisar. Jag och Marcus lyckades att hålla ett tal. Som vanligt får man, i dessa situationer, tänka att varje framförande är en erfarenhet rikare och att nästa gång blir det bättre. Hugos farbror berättade om hur det kan vara när man är lillebror och faster läste en dikt.

Hugo fick fantastiskt fina presenter och så användbara. Ikväll lade vi oss alla tre och läste i Hugos nya böcker. Hugo var förstås mer intresserad av att äta upp den ena boken, vilket han fick syssla med under tiden Nils lyssnade till ett par Pettsson och Findus böcker.

Nu laddar vi för nästa helg!

Välkommen Hugo!

Ja, Livskvalitet med Anna har inte varit prioriterad på sista tiden. Jag har varit trött och gravid och tyckte att sista delen av graviditeten var lite tråkig när jag fick ett planerat snitt. Men ”hej och hå” vad mina små pojkar, mina rumpnissar, kommer med dunder och brak. Rumpnissar för att de har legat i säte båda två. Hugo fick ett vändningsförsök men vägrade. Sjunde maj skulle vi in till förlossningen och hämta ut honom. Natten till tredje maj gick mitt vatten och värkarna satte igång nästan direkt. Mycket likt min första förlossning. Tredje maj föddes Hugo, Nils lillebror.

Väl inne på förlossningen får jag värkhämmande medel då de vill att skiftbytet skulle bli klart först. Men mina värkar ville inte hämmas! De ville tillta. Så fort skiftbytet är gjort så rusar de in med mig på operation och ger mig ryggbedövning. Det värsta som jag någonsin har varit med om. Jag kan inte röra mina ben. ALDRIG igen! Det hände så mycket under förlossningen men resultatet blev ett av de finaste barn som finns på vår jord. För jag har, liksom alla andra föräldrar, de finaste pojkarna som finns. En stolt storebror som har längtat och sedan översköljt sin lillebror med kramar, pussar och mycket kärlek. Då jag är lite mörbultad efter förlossningen så har Nils hjälp mamma och Hugo med nästan allt.

Trötta men glada. Kroppen känns så sliten den här gången men skrutten ger mig tillfälle att vila tillsammans med honom.

Nils har under hela graviditeten sagt att han ska sova i sin egen säng så fort han blir storebror. Han höll sitt ord! Nu sover han i sin egen säng, även om pappa får gå dit och lägga sig någon gång under tidig morgontimma. Nu är det dags för honom att få ökad veckopeng!

Finns det något finare än barn?

Havets Hus

Idag firade vi min pappas födelsedag i Lysekil. Vi startade dagen med ett besök på Havets Hus. Det är onödigt att berätta vem, med höga glada tillrop, som var mest till sig och exalterad. För Nils var det en klockren träff att titta på fiskarna och dessutom få leka med kusinen Noomi. Utan någon form av tvekan klappade han på en sjöstjärna som förevisades. Jag blev förvånad över hur många vackra fiskar som faktiskt lever i våra svenska vatten men överraskades också av några hemskt fula också…

Det var inget strålande solsken men lagom varmt för att promenera omkring lite i hamnen och ta en kopp kaffe innan vi kunde bege oss till Pråmen bar och restaurang där vi hade bokat bord för lunch. För första gången någonsin tror jag att alla valde helt olika rätter från menyn. Förutom kusinerna som åt pannkaka båda två…

När vi betalat för vår långa härliga lunch på pråmen gick vi tillbaka och hämtade vår picknick. Vi begav oss på en liten promenad till parken där vi dukade upp på gräsmattan med tårta, kaffe och alkoholfritt bubbel. Med sång och en skål firade vi pappa och sedan fick barnen hänga i lekplatsen en lång stund. I parken erbjöds ponnyridning. Noomi är ju van med hästar från ridskolan men för Nils var detta premiären. Det är första gången han sitter på en häst och han tycke att det var kul och pratade hela tiden om Noomi som satt på hästen framför. Hästen var snäll och väldigt glad i gräs. Det fina parkgräset lockade och hästföraren fick mer än en gång dra med sig hästen framåt. Tack snälla morfar/farfar som betalade för ridturen.

• 

• 

Efter en lång och lyckad dag med många nya intryck av fiskar och hästar och spring med kusinen var det en trött liten kille som satte sig i bilen på väg hem. Man vet att det har varit en riktigt lyckad dag när shortsen är smutsiga och fulla med gräsfläckar.

Har ni någonsin besökt Havets Hus?