Söndag morgon, morsdag, och vädret är helt på vår sida. Strax efter åtta på morgonen visar vår termometer att det är 25 grader i solen på altanen och morgonkaffet insuper vi utomhus i vår lilla vrå där vi allra helst sitter.
Blommor och choklad stod på bordet och vi firade med sedvanlig våffelfrukost. Finns det något bättre sätt att starta dagen? Våfflor, familjens klassiker!
Nu har det nästan gått en vecka sedan den här fina uppvaktningen och chokladen är slut. Den här gången tänkte jag inte spara på pralinerna till ”ett speciellt tillfälle” som jag brukar göra. Det brukar ofta innebära att jag får äta pralinerna med en vit hinna på. Den här gången njöt jag av dem under veckan som gick när de fortfarande hade sin forna glans kvar!
Även den här lilla krabaten gjorde entre med fart och fläkt. Något större än sin storebror när han föddes, men han låg också en vecka längre i mage och dök endast upp två veckor för tidigt. Vår bebis, som Nils säger!
Ja, Livskvalitet med Anna har inte varit prioriterad på sista tiden. Jag har varit trött och gravid och tyckte att sista delen av graviditeten var lite tråkig när jag fick ett planerat snitt. Men ”hej och hå” vad mina små pojkar, mina rumpnissar, kommer med dunder och brak. Rumpnissar för att de har legat i säte båda två. Hugo fick ett vändningsförsök men vägrade. Sjunde maj skulle vi in till förlossningen och hämta ut honom. Natten till tredje maj gick mitt vatten och värkarna satte igång nästan direkt. Mycket likt min första förlossning. Tredje maj föddes Hugo, Nils lillebror.
Väl inne på förlossningen får jag värkhämmande medel då de vill att skiftbytet skulle bli klart först. Men mina värkar ville inte hämmas! De ville tillta. Så fort skiftbytet är gjort så rusar de in med mig på operation och ger mig ryggbedövning. Det värsta som jag någonsin har varit med om. Jag kan inte röra mina ben. ALDRIG igen! Det hände så mycket under förlossningen men resultatet blev ett av de finaste barn som finns på vår jord. För jag har, liksom alla andra föräldrar, de finaste pojkarna som finns. En stolt storebror som har längtat och sedan översköljt sin lillebror med kramar, pussar och mycket kärlek. Då jag är lite mörbultad efter förlossningen så har Nils hjälp mamma och Hugo med nästan allt.
Trötta men glada. Kroppen känns så sliten den här gången men skrutten ger mig tillfälle att vila tillsammans med honom.
Nils har under hela graviditeten sagt att han ska sova i sin egen säng så fort han blir storebror. Han höll sitt ord! Nu sover han i sin egen säng, även om pappa får gå dit och lägga sig någon gång under tidig morgontimma. Nu är det dags för honom att få ökad veckopeng!
Jag vaknade riktigt tidigt idag, redan vi halv fem. Då visade termometern på sju grader. Marcus steg upp några timmar senare och redan då kunde vi gå ut i trädgården i endast shorts och T-shirt. Vi fick planterat båda rhodedendronbuskarna och flyttat på en av de befintliga. Vi har fått ner gräsklippartråden så även den delen av gräsmattan som vi sådde förra året klipps av roboten. I år ska vi utöka gräsmattan ytterligare.
Haaga, blir ca 1,5-2 m hög.
Cunningham White, blir ca 1-1,4 m hög.
Katten är med och hjälper till.
Ska jag vara ärlig så har Marcus gjort det mesta kroppsarbetet och jag har varit med och pekat och vilat lite i solstolen. Alldeles för mycket om man ska se vilken nyans min hud har antagit. Jag brukar vara redig och smörja in mig tidigt på våren när solen tittar fram men idag blev det inte av. Jag har fått plockat fram after sun och smort in mig med istället. Jag använder mig av Biotherm, den finns att köpa här.
Så här kan det se ut om magen när man har testat glassar. Det är inte bara i växthuset som det växer och knakar. Magen blir bara större och större. Det är nästan två månader kvar och bebisen ska dubbla sin vikt. Jag kan ju gissa att magen blir ytterligare något större innan dess.
En promenad på 3,5 km räcker gott nu för tiden. Sedan blir jag trött i ryggen och blir trött överlag. Det har gått fort utför, motionsmässigt, de sista två veckorna. Snart måste den komma ut så att jag orkar att träna igen.
Idag hämtade jag ut Apoteket hjärtats fina startbox för bebisar. Den gick att beställa gratis om man är medlem. Jag tror att man automatiskt är medlem om man har ett ICA-kort då de tillhör samma koncern och du samlar poäng på ICA-kortet. Jag passade på att köpa järntabletter när jag ändå var där. Niferex äter jag. Ungefär tre till fyra gånger i veckan är lagom för mig. Jag har bra HB-värde, låg på 129 sist de kollade, men jag har tydligen lågt järnföråd. Fråga mig inte hur det fungerar…
Med i startboxen fanns våtservetter, bomullspinnar, napp, ett mjukishjärta att hänga på vagnen, angry birds-plåster, prover på både cremer mm till både mamma och bebis, tidningen loppi och en liten bok om det första kring bebisens vistelse.
Även Pampers har en startbox som är gratis för nyblivna föräldrar, den får man hämta ut när det börjar att närma sig beräknad förlossning. Kan vara värt att prova olika paket för att se om man hittar något som passar bättre än något annat.
Mer än halva tiden av graviditeten har passerat nu och det återstår endast 100 dagar om allt går som det ska! Fantastiskt kul! Jag mår dessutom förträffligt bra, jag har inte ont någonstans och jag kan fortfarande träna med lite modifierade övningar. Jag vet att inte alla har det så bra men jag har haft tur än så länge.
Nu ska jag kurera mig. Jag har fått ta över Marcus förkylning med ont i halsen.
Tiden har flugit förbi sedan förra uppdateringen. Förra helgen var mamma och pappa här för att hjälpa oss att rensa ur friggeboden på mina saker. De var de där kartongerna hamnade som inte blev uppackade när jag flyttade för ett år sedan. De mamma inte visste var att vi hade bokat bord för middag, hon fick det i 60-årspresent av oss och det var dags att infria presenten. Så hux-flux kom min bror och sambo och dotter körandes på infarten. Mamma blev lite paff och vi fick avslöja att det var dags att byta om för en middag på Stenebygrytan.
Måndag till onsdag var jag iväg och jobbade. Det var passen mellan halv åtta på morgonen till halv nio på kvällen. Det är ganska roliga jobb men lite påfrestande nu när magen är större. På onsdag slog jag igen datorn elva på kvällen.
Flamskyddade hängslebyxor för preggot i högspänningsställverken. Här på hotellet.
Torsdag var det dags att kliva upp tidigt igen. Vi hade arbetsplatsträff på Bohusgården i Uddevalla. Inget bra med tanke på att det är fri tillgång till både glass och godis. Jag var ju tvungen att äta både glass och godis…
På eftermiddagen hade vi tid till barnmorskan. Hon skulle kolla blodsocker och hjärtljud. Som tur är var sockret bra trots det stora sockerintaget på förmiddagen! Och barnets hjärta slog också. 145 slag per minut. Så spännande vad man kan få reda på om sitt barn som man inte har träffar än.
Vi stannade kvar i Trollhättan över natten. Fredagen hade vi tagit ledigt för att göra den stora inköpsrundan på Gekås till bebisen. På fredag 8:00 satt jag och Marcus i en bil och mamma och mormor i en annan bil på väg ner till Ullared.
Vi var kvar i affären till klockan sex på kvällen. Det blev både kaffe och lunch i varuhuset. Vi fick tag på det mesta till bebisen. Kläder, sängkläder, nappflaskor, nappar, haklapp, filtar och mobil till sängen. Badbalja, badtermometer, febertermometer och blöjhink. Det vanliga tvättmedlet, diskmedel, sanitetsvaror, tandcreme, strumpor, kontorsgrejer till jobbet och naturligtvis godis också.
Efter shoppingturen fick vi god middag av vännerna. Det smakade riktigt gott och deras barn växer otroligt fort mellan gångerna vi träffas. Riktigt trevligt att bara sitta och prata och vara. Det är enkelt liksom. De hade fått fantastiskt fint på övervåningen sedan sist vi var där. Det ger bra tips och nya idéer för oss och hur vi ska lösa ev utbyggnad på övervåningen.
Idag ska jag sortera gårdagens inköp, köra några maskiner tvätt och ta en promenad. Jag ska inspektera rabatterna och se hur mycket det växer och kanske sätta ner de nya lökarna som kom med från Gekås. Ett gäng vita lökväxter.
Livskvalitet med Anna 