Då var det dags att bli stark och bygga upp flåset och orken igen. Som tur är lockar snön till allt det där och jag måste se till att ta vara på de snöiga dagarna som vi har fått!
Äntligen snö och jag har plockat fram skidorna. Här är man flitig med att spåra så fort snön dyker upp men med den här mängden snö som har kommit så har spåren yrt igen nästan direkt. Det var trögt att ta sig fram och det blev inte långt, men så skönt det är att få röra på sig. Jag fokuserar inte på hur långt jag kommer utan på hur länge jag är ute. Med skidor rör du hela kroppen på samma gång. Hoppas nu att snön ligger kvar så att vi får många dagar med skidåkning.
Väl hemma blev det snölek för barnen och mig. Det börjar bli dags att lära dem att vara ute i naturen mer och uppskatta vintern och den ljusa fluffiga snön. Nils är redan där och älskar snön och att åka skidor.
Idag fick jag ta tag i mammaträningen också. Jag har gjort några försök till att komma igång med träningen efter Hugos födelse men jag får kramper i magen så att den står rakt ut på tvären. Nu i år har jag terminskort på Friskis & Svettis och ett gymkort. Jag ska boka in två massagetillfällen nu i början av året och bygga mig stark igen. Jag börjar här hemma med Olgas mammaträning.
Har ni tips för att bygga en stark mammakropp efter två kejsarsnitt?
Vad har vi gjort under 2022? Det var väl inte så mycket, eller var det? Vi hann med mycket mer än vad vi kom ihåg. Det kan var nyttigt att sitta ner och reflektera över det som har varit.
Det här inlägget brukar jag lägga upp i slutet på det aktuella året, men i år blev det fördröjt. Det är bra att reflektera över hur mycket man har gjort under året och kolla över alla kort man har tagit. Jag borde göra fotoböcker att spara på.
Januari var först ut på året, precis som alla andra år. I år bestämde vi oss för att trotsa pandemin och åka till IKEA för att få ordning på vår hallförvaring. Vi försökte hålla avstånd och använda handsprit men veckan efter hade vi Covid hela familjen. Nils och Marcus hade en febertopp och var helt ok på några dagar. Jag och Hugo hade feber i flera dagar och var ganska krassliga. Förvaringen i hallen blev toppen, Covid till trots!
Februari var en månad utan större händelser. Det var snö och vi myste till max här hemma. Barnen hade kul tillsammans och Nils har aldrig varit mer stolt än han är som storebror. Grannarna var på semester en vecka och vi passade deras hönor. Det var svårt att hitta på recept innehållande ägg i en hel månad! Jag fyllde år men det gick nästan onoterat förbi.
Mars kommer med en gedigen agenda. Vi firade morfars 90-årsdag och Nils berättade för alla han känner att ”jag känner en som heter gammelmorfar, och han är 90 år”! Kalaset hölls på lördagen på kanalrestaurangen i Trollhättan. På söndag skulle vi åka upp till Sälen och åka skidor men Hugo vaknade med feber. Innan vi kollade av hans status, och konstaterade att det var tredagarsfeber, så satt vi förtvivlade och funderade på om vi skulle boka av allt. Tillslut kom vi iväg och Nils fick gå på skidskola för första gången. han var så nöjd! Sedan fick jag bara hänga efter i backarna!
April kom och jag började på mitt nya jobb. Jag fortsatte dock som föräldraledig, det är inte många ställen i världen man kan börja på ett nytt jobb och vara ledig i flera månader. Den sista snön kom och vi passade på att åka den sista turen på snowracern, för sedan kom påsken med sol och värme. Nils var ute och letade ägg till både sig och Hugo. 28 april åkte vi till Trollhättan och firade mormors 86-årsdag. Nils fick igång Lasse på lite fotboll och vi drack kaffe och pratade om trädgårdar. Nils har börjat att spela på paddan och vi har infört speltid. Nils får spela tre dagar i veckan, han har fått välja dagar själv, och han måste ha varit fysiskt aktiv för att få ihop speltid.
Maj startade vi med Hugos 1-årskalas. Grabbarna var så stiliga i sina matchande kläder och Nils tycker att det är roligt när Hugo har likadana kläder som han. Inte blir det mindre bus i blicken ju mer medveten han blir. Hugo får vi passa hela hans vakna tid. Nils fick hänga med Örjan i grävmaskinen när vi grävde om avloppet i Trollhättan. Nu är det nytt och fint och redo för att separera dag- och spillvatten när kommunen gräver om i gatan utanför. Sportshoppen i Tanum anordnar ett lopp varje vår och Nils gjorde sin debut och sprang 400 meter. Han var väldig nöjd när han kom i mål!
Juni är månaden när monsterrace-säsongen startar. Vi hängde i Högsäter på campingen. Nils var med farmor och farfar och tittade på när Philip körde Marcus bil och jag ocg Hugo hängde på campingen. Den här månaden fyllde Nils hela fem år. Bästa presenten, förutom badhäng i grannens pool, var Luigi i lego. Den hänger fortfarande med.
Juli började med campinghäng med morfar och ett besök i den stora butiken i Ullared. Där passade vi på att fira morfars födelsedag. Nils hade sparat för att kunna köpa lego och gick bland hyllorna och valde noggrant för att pengarna skulle räcka hela vägen. Han fick betala allt själv. Nils gjorde även debuten på minigolfbanan och han fick smak för att spela. Tomaterna började äntligen att mogna, de var sena i år. Monsterrace har även hittat till Trollhättan och vi var där för att titta på när Marcus bil körde. Under pausen springer barnen omkring och jagar idolkort med autografer. Vi hann med en tur till Fjällbacka för att fira svärfars födelsedag. Vädret var på vår sida och det blev en fin kväll med god mat.
Augusti innehöll ett besök på Astrid Lindgrens värld med Nils bästa kompis och hans familj. De busarna hade riktigt kul tillsammans och trots en redig störtskur så är solskenet det vi minns bäst. Vi gjorde ett besök i Lysekil och Hugo gjorde sin minigolfdebut. Han är bra på att ta för sig och göra som vi andra gör. Augusti rundar av med den stora monsterracehelgen i Ed. Hugo försökte se till så att Marus bil vann genom att skruva lite på ventilerna på däcken bredvid. Jag hoppas att de inte märkte något…
September började soligt och fint. Vi köpte med fika från caféet och satte oss vid lekparken för en mysig kväll. Vi gjorde en utflykt med Nils kompis och hans familj till Universeum och Liseberg. Gissa om fiskedammen var populär och det fiskades fiskar i stora mängder. Marcus fyllde år och vi drog till Liseberg en gång till för att fira hans födelsedag. Kan man få nog av Liseberg?
Oktober bjöd också på soliga dagar. Marknaden i Ed brukar vara stor och dra till sig mycket folk men i år vet jag inte va som hade hänt. Det fanns nästan inga knallar och karusellerna hade bytts ut till några hoppborgar istället. Nils fick lov att köpa sin första stora mjukglass med strössel på. Han åt och han åt och var supernöjd. Jag och mamma åkte på en hemlig resa till Gekås och köpte julklappar och julpynt till kontoret. Ljusstakarna åkte upp direkt när vi kom hem men jag väntade med att tända dem till mitten av november. I julklapp, 2021, fick kusinen Noomi i presentkort att åka på lekland med Nils. Nu i oktober löste vi in presentkortet och härjade till tusen på busfabriken.
November bestod mest av jobb men förskolan bjöd på årets höjdpunkt – julvandringen. Det var sista julvandringen för Nils, nästa år har han börjat på förskoleklass. Som tur är får vi vara med några år till för Hugos del.
December kommer och vi jobbar ända in i kaklet. Oj så många övertidstimmar det blev den här månaden. Dessutom var jag sent ute med att knäppa årets julkort. Och ju fler som ska vara med på kortet, desto fler kort måste man ta för att något ska bli bra. Det där med årets julkort… Jag är glad över att det till slut blev ett kort där båda tittade in i kameran. Vi fick, med gemensamma krafter, klätt granen. Hugo har varit där i efterhand och korrigerat den några gånger. Snart är han nog nöjd med utförandet. Till allas stora glädje kom tomten i år också. Nils kunde ju knappt vänta tills Kalle var slut…
Ny år firade vi hemma hos Nils kompis med familj. Det var alldeles lagom stojigt. Barnen hade kul och vi spelade lite Bingolotto mellan varven. Maten var god och sällskapet lika bra. Nils var uppe till klockan två på natten och sov nästan till lunch dagen därpå. Den här gången orkade han vara vaken till tolvslaget och såg alla fyrverkerierna.
Jag hoppas att alla hade en riktigt god jul och må 2023 bli ert bästa år!
Julen är här, och sprider frid på jorden. Glädjen är stor. I ett barns klara ögon bor den. Nedräkningen har börjat och julen börjar så smått att flytta in och ta plats här hemma. Pynt och förberedelser smyger sig in. Minst ett barn är spänd inför vad som komma skall.
Nu har lucköppningen dragit igång. Det är Alfons snällkalender, Flammys brandmanskalender, Paw Patrolkalender och Greta Griskalender. Det är barnens kalendersamling.
Nils får hjälpa lillebror att visa hur han ska öppna sin julkalender.
Jag stod inte utan kalender att öppna heller. En med hudvård och en med hopp om en framtid med ekonomisk frihet. Vi får väl hoppas att jag i alla fall åldras med skönhet…
I torsdags hade Nils med sig en kompis hem från förskolan. Inte nog med det, morfar hämtade på förskolan. Lycka gånger två. Han har varit riktigt taggad över att få en kompis med sig hem. Kvällen har spenderats med att bygga och dekorera små pepparkakshus. De hade tungan rätt i munnen när de spritsade kristyr och satte dit chokladknappar och minimarshmallows på de små husbyggena. Två nöjda killar hade kristyr och godis kletat över händerna och var både nöjda och stolta över sina alster.
Nils och hans kompis dekorerar små pepparkakshus.
Under tiden som de stora grabbarna dekorerade pepparkakor hade Hugo fullt sjå med att få katten till att följa med och äta sin mat. Hugo är väldigt noga med att katten ska få mat och vatten. Han lockar och ropar ”kom”, men till sist får han med egna medel se till att katten tar sig till matskålen. Jag måste tillägga att det är världens mest tåliga katt på drygt 17 jordvarv som står ut med den kärlek som Hugo visar honom. Det är ändå så att både katt och Hugo söker sig till varandra.
Förtvivlan i Hugos blick när katten inte vill följa med till matskålen!
Igår gick vi den årliga julvandringen som förskolan anordnar på kvällen. Det är så mysigt och så välarbetat. Barnen hade haft barnråd innan och fått rösta vilket tema de ville ha. Barnen får aktivt vara med och bestämma saker på förskolan vilket är jättespännande.
Min farhåga var alla marschaller de ställer ut. Hugo är inte en bra kombination med potentiellt farliga saker. Mycket riktigt ville han gärna gå fram till varenda marschall. Hade han fått så hade han pillat på alla men fick nöja sig med att berätta att alla marschaller är varma – ”Vam”!
Allt är välplanerat med mängder av installationer längs med stigen. Barnen får vara med och lyssna på sång och titta på tomten och alla hans tomtenissar. Hugos favorit var två nissar som öppnade en dörr som de hade ställt ut i skogen. När de öppnade dörren ropade de titt ut! Mycket underhållande!
Det var tur att mormor var med, annars hade jag aldrig löst fackla, Hugo och en stor kille som sprang iväg med sin kompis hela tiden. Hugo var övertrött redan från början. Vandringen började kl 18, då vi brukar äta kvällsmat och borsta tänderna.
Dagen avslutades i värmen hemma med saffranspannkaka gjord på gårdagens risgrynsgröt. Vi kokade ihop lite björnbär och vispade lite grädde till kakan. Supergod. Resterna blev frukost idag.
Har ni någon härlig tradition som ni gör varje jul?
Barn nr två började att röra på sig och få en vilja. En stark vilja. I samma takt rann orken ur mig och bloggen blev bortprioriterad. Nu har jag varit tillbaka på jobbet sedan mitten på september och jag älskar det! Tillbaka är inte korrekt att säga då jag har bytt arbetsplats under föräldraledigheten. Nu befinner jag mig på en arbetsplats som känns utvecklande, rolig och inspirerande. Underbara kollegor och en bra chef. Toppen med andra ord, och jag kommer utanför hemmets väggar!
För att återgå till barn nr två. Han har mer energi än någon annan i familjen. Han är lösningsorienterad och ser till att få sin vilja igenom med eller utan sina föräldrars medgivande. Han kan allt och han löser allt. Ramlar och slår sig men ger sig på utmaningen igen. Det är en tuff liten kille med mycket skinn på näsan. Så olik sin storebror men samtidigt många likheter.
Notera att det sitter spännband på kökslådorna. Så ser det ut i HELA köket!
I övrigt består livet av mindre exotiska inslag som tvätt, matlagning och några få besök på Friskis & Svettis. Livet har börjat med att stressa runt på aktiviteter. Snabbt hem från förskolan och sedan vidare till fotboll eller dans. Nu börjar tiden när planering är A och O för att verkligen få vardagen att gå ihop. Allt utöver vardagen är en börda i planeringen just nu. Är det för att man vill ha något eget gjort på dagen också? Nu ska jag var själv med barnen så den här veckan kommer att spenderas på motionscykeln i källaren. Heja mig! Bra me förberedande pepp så att det kanske blir av.
Vi avslutade den här dagen sedvanligt med tomtegröt och skinkmacka. Precis som i allt annat har Nils väntat efter gröten och Hugo åt inte upp sin. Tidigare idag slukar Hugo i si sina chorizokorvar OCH Nils, medan Nils äter allt det andra. De är tvärtemot varandra i nästan allt! Känner ni igen er?
En solig vecka i Sälen har passerat. Nils har gått på skidskola och sedan hängt i backarna med resten av oss. Marcus har hängt med Hugo i barnvagnen. Jag har fått några pass på längdskidorna. Så skönt!
Precis när vi hade packat färdigt bilen för att dra upp till Sälen fick Hugo tredagars feber. Vi avvaktade en dag med att åka upp för att se hur febern utvecklades och anlände på måndag istället för söndag. Det var ganska skönt att slippa söndagstrafiken.
Nils började i skidskola en dag efter de andra och gjorde bara fyra dagar. Men oj vad han utvecklades snabbt! Ett, tu, tre så åkte vi sittlift och körde ner för fun park gång efter gång!
Nu behärskar han knapplift, ankarlift och sittlift. Han svänger, bromsar och stannar. Jag och Nils har haft två dagar för oss själva i backarna. Vi har haft så kul och mysigt när vi åkt liftar och ätit mellanmål tillsammans. Kvalitetstid delux med min stora älskling!
Marcus har myst med Hugo i solväggen ner i backen. Hugo har fått prova att gå och krypa i snön och fått smakat på ett och annat som ligger på backen…
Nils ville inte lämna tillbaka skidutrustningen när veckan var slut. Det ville inte jag heller och suget efter en egen skidstuga steg några nivåer. Tänk att kunna åka upp flera veckor om året! Vilken ynnest!
Efter snart en vecka här hemma med feber, halsont och hosta, verkar det äntligen vända och se bättre ut. Vi känner oss piggare allihop och snart är vi helt på benen igen.
Äntligen ser det ljusare ut! nu verkar det ha vänt! Jag känner mig piggare än vad jag har gjort sedan i fredags! Hostar inte lika mycket, har inte feber och har inte ätit någon paracetamol på hela dagen! Jag har till och med orkat att rensa ut lite ur min garderob! Det är inte rimligt att ha 37 mössor i garderoben. Jag har i alla fall halverat innehavet. Jag har också rensat ut några halsdukar och inventerat alla mina jackor/kappor. Jag behöver inte köpa något nytt på LÄNGE! Jag har fått fram en jacka som jag inte har använt på länge för att en knapp hade lossnat. Nu har jag sytt i den! Efter många år!
Det har gått många dagar här hemma i mina nya tofflor som tomten hade med sig i säcken.
Nytt år nya tag. Jag har bestämt mig för att rensa ut i mina bokhyllor. Hyllmeter av böcker som aldrig kommer att läsas igen. Det är så onödigt att de står och samlar damm och tar upp plats och energi. Varför gör man inte detta tidigare? Att ha rensat ut och avyttrat känns alltid bättre när luften kan cirkulera fritt igen!
Min nya cykel levererades i veckan och jag har inte ens orkat att ta bort pappen än…
”Självklart, tjejer kan”! Men får de möjlighet att bevisa det någon gång? Helgen som gick hade jag och min ”lunchtrio” planerat att vara hemma hos en av oss och tapetsera i hennes kök. Jag var peppad till max för detta lilla äventyr och hon hade skickat iväg man och barn för att ordna med tjejhelg. Strax efter lunch på fredagen skulle vi sluta upp hemma hos henne. Vad händer då?
Natten till fredag börjar jag att frossa och under fredagen ligger jag nedbäddad med 40 graders feber och svullen hals. Rösten är helt borta och jag får bara finna mig i att det är sängen som gäller. Tjejerna fick klara sig utan mig, vilket de naturligtvis gjorde galant! De är fullt kompetenta till att smäcka upp tapeter på en vägg och framförallt så vågar de att prova! De har varit vänliga och skickat foton och filmsnuttar till mig under arbetets gång och jag är så glad över att vara vän med dessa fantastiska tjejer! Resultatet blev så bra! Och det gick så snabbt! Trots vin och mat och tjejprat! Vi tre har ju våra egna speciella egenskaper och tillsammans är vi en ganska bra kombination. Jag är så ledsen över att jag inte kunde vara med! Jag hade verkligen sett fram emot den här helgen!
Normalt brukar vi samlas och äta lunch tillsammans men nu har vi planerat in att ses för att utföra saker hos varandra. Sådant som behöver göras men blir lättare om man är fler. Under pandemiåret har vi dessutom ”bara” haft elva-kaffe över nätet. Det har funkat bra men vi har en hel del kvalitetstid att ta igen.
Det var inte bara jag som missade inplanerade tillställningar. På grund av att jag var sjuk så missade Nils sitt första barnkalas. Han var så ledsen och grät en skvätt på kvällen när han insåg att kalaset var slut…
Har ni också barn som tjatar matt få spela eller titta på ”paddan”? Vi tröttnade på tjatet och det negativa som blev när vi sa nej. Med inspiration från en vän satte vi nya regler.
Vad anses vara tillräckligt med skärmtid för barn? Vi har en liten som tjatar om att få spela på paddan. Hela tiden. Nu har vi infört tre dagar i veckan som han får spela, max 1,5 h. Onsdag, fredag och lördag. Han måste dock ”tjäna” ihop speltid genom att vara ute och leka eller cykla. Alltså röra på sig innan han sitter stilla! För att kroppen mår bra av det!
Med tanke på allt stillasittande som råder i samhället idag tycker jag att det är viktigt att lära barnen att röra på sig och varför man ska röra på sig. Att det är viktigt för både knopp och kropp och det psykiska välmåendet. Nyheterna rapporterade nyligen om ögonproblem som barn får i dagens samhälle. Det ska vara kopplat till både för mycket skärmtid och för lite dagsljus. Kanske hade våra föräldrar rätt när de hotade om fyrkantiga ögon när vi var små?!
Även Hugo har fått göra sin cykelpremiär i cykelkärran. Det gick att sova gott i den också!
Jag har någonstans läst att fantasin och kreativiteten som utvecklas när barnen leker hämmas av för mycket TV-tittande där de får ”lösningarna” presenterade utan att behöva tänka själva. Kreativa barn ger kreativa vuxna.
Varje år börjar vi med en promenad på nyårsdagen. De senaste fem åren tror jag att vädret har varit riktigt fint! Det känns bra att börja året någorlunda hälsosamt. I år var första gången som vi var fyra i familjen på vår promenad. Så mysigt!
Nils är så stor nu att han drar iväg på sin cykel utan problem. Vår vanliga runda på sex km är inga problem för honom. Det underlättar för oss vuxna.
Att ta vara på det lilla solljus som erbjuds är viktigt under den här tiden på året. Speciellt för barnen.
Livskvalitet med Anna 