Ja, Livskvalitet med Anna har inte varit prioriterad på sista tiden. Jag har varit trött och gravid och tyckte att sista delen av graviditeten var lite tråkig när jag fick ett planerat snitt. Men ”hej och hå” vad mina små pojkar, mina rumpnissar, kommer med dunder och brak. Rumpnissar för att de har legat i säte båda två. Hugo fick ett vändningsförsök men vägrade. Sjunde maj skulle vi in till förlossningen och hämta ut honom. Natten till tredje maj gick mitt vatten och värkarna satte igång nästan direkt. Mycket likt min första förlossning. Tredje maj föddes Hugo, Nils lillebror.
Väl inne på förlossningen får jag värkhämmande medel då de vill att skiftbytet skulle bli klart först. Men mina värkar ville inte hämmas! De ville tillta. Så fort skiftbytet är gjort så rusar de in med mig på operation och ger mig ryggbedövning. Det värsta som jag någonsin har varit med om. Jag kan inte röra mina ben. ALDRIG igen! Det hände så mycket under förlossningen men resultatet blev ett av de finaste barn som finns på vår jord. För jag har, liksom alla andra föräldrar, de finaste pojkarna som finns. En stolt storebror som har längtat och sedan översköljt sin lillebror med kramar, pussar och mycket kärlek. Då jag är lite mörbultad efter förlossningen så har Nils hjälp mamma och Hugo med nästan allt.
Nils har under hela graviditeten sagt att han ska sova i sin egen säng så fort han blir storebror. Han höll sitt ord! Nu sover han i sin egen säng, även om pappa får gå dit och lägga sig någon gång under tidig morgontimma. Nu är det dags för honom att få ökad veckopeng!
Finns det något finare än barn?
Livskvalitet med Anna 