Idag lämnade vi in första grupparbetet. Nu efterlängtas en snabb hantering och återkoppling. Att vänta är ju det värsta som finns. Det är inte lätt att göra grupparbeten på distans. All kommunikation sker på messenger och att skriva ner sina tankar så att andra förstår vad jag menar, det är inte lätt.
Att både studera på kvällarna och rehabilitera en muskelbristning, det tar tid och energi. Tre gånger om dagen ska jag göra vissa rehabövningar och resterande övningar en gång om dagen. Det känns ändå som att det är på väg åt rätt håll och att jag snart ska kunna springa igen. Jag längtar! Tills dess så får jag återgå till mina studier och jobba hårt med mina rehabövningar.
Hur ser ni på personlig utvecking? Är det kunskap eller något annat som driver er?
Livskvalitet med Anna 