…and good bye old friend! Bästa tänkbara presenten på födelsedagen!
God morgon! Idag fyller jag visst år och jag blev så fint uppvaktad på morgonen med sång och frukost på sängen. Och vilken present jag fick!! En ny kamera! Som jag har velat ha en ny kamera då min gamla börjar att ge upp. Jag fick god hjälp med att öppna presenten av min lilla hjälpreda! Sen var det fullrulle på den lilla och uppvaktningen var över.
Nu ska jag fira födelsedag med tvättkorgen och lite annat påhitt!
Ha en bra dag!
Ja, idag blev jag så nöjd så jag tänker skita i jantelagen och skryta över min egen prestation. Det finns många som presterar bättre än jag men det här är den bästa av MINA prestationer. Jag tänker tillåta mig själv att vara jättenöjd.
Idag var jag ute och löptränade för första gången på över två veckor. Det gick så fantastiskt bra att jag måste få skryta om det. Jag sprang min vanliga runda på 5,8 km och höll ett medeltempo på 5:01 min/km. Jag kände mig så otroligt redig efter detta. Dessutom var jag mer än halva tiden i pulszon 5 vilket jag aldrig har varit förut. Det känns verkligen som att jag är i ett bra träningsflow just nu. Jag ska fortsätta att kämpa på och nu ska jag plocka fram cykeln och träna på att trampa till tjejvättern. Ja, Göteborgsvarvet kommer ju där i mellan.
Idag har jag suttit en stund och pluggat ekonomi. Igår hade jag en välfylld godisskål som tog slut, det var ju ändå helg. Idag fick jag återgå till mina hederliga naturella nötter och russin till kvällen plugg. Och ska jag vara ärlig, så tycker jag nog att detta är godare än godis i alla fall!
Till er som börjar att träna idag, ta baby steps! Gör en armhävning varje dag i en vecka, det tar dig inte ens en halv minut. I slutet av veckan har du gjort sju. Nästa vecka gör du två armhävningar varje dag och resultatet i slutet av veckan blir 14 stycken. Osv…
Frukost i lugn och ro för sedan vet jag att det är jag som får springa när Nils har vaknat.
God morgon!
Så skönt att komma hem, från en liten kortresa, på en lördag så att hela söndagen ligger framför med tvätt och vila. Jag vet inte om kroppen har något form av geografiskt minne, för i det här huset vaknar jag klockan fem. Likaså idag. Nu sitter jag nerkrupen i soffan med en skål yoghurt och tittar påp TV. Jag kommer inte ihåg när jag hade på Netflix senast.
En annan sak som jag har reflekterat över är mina händer. Varje vinter får jag svåra eksem på två fingrar på min högra hand, men i år har den varit fläckfri! Kan det bero på min sockeravgiftning eller mitt försök att totalt hålla mig borta från citronsyra i produkter?
Har ni några säsongskrämpor?
Här kommer det lite live från Kortvasan.
God morgon!
Det känns i benen att de har fått jobba ordentlig igår. Men inte outhärdligt på något vis. Jag lyckades dessutom att knappa ihop tre utmärkelse på min garminapp, det är inte att föringa!
Här nedan kommer ett youtube-klipp från min åkning igår. Perfekt att kunna bli filmad, på så sätt kan man se vad man behöver fila på åktekniskt.
Idag packar vi ihop oss och åker hem. Jag har som vanligt suttit i lugn och ro och ätit fruost för mig själv innan resten av familjen vaknar. Jag har ändå sovit mer än åtta timmar två dagar i rad. Kan det beror på det minskade koffeinintaget som följd av att jag nu använder mig av koffeinfritt kaffe?
Hur ser era söndägslördagsplaner ut?
(Det var visst lördag idag, inte söndag)!
Jag gjorde det igen, med en betydligt bättre tid än sist. Det har ju sina natuliga själ, så klart. Men jag är väldigt nöjd.
Då har jag harvat mig runt tre mil från Oxberg till Mora. Igen. Sist var jag gravid i vecka 21 och det märktes på resultatet. I år hade jag ingen extravikt på mina redan så dåliga skidor. Mina tolv år gamla vallningsfria skidor har nu förklarats färdiganvända. Nästa gång ska jag ha bättre skidor där jag slipper att staka mig i nedförsbackarna. Där andra fick så bra gratis energispar i nedförsbackarna fick jag fortsätta att staka som ett djur. Jag har i och för sig fått bra med motion men om jag nästa gång ska köra halvvasan så får det bli på ett par bättre skidor. Tiden är jag änså nöjd med. 2 h 49 min och 54 sek. Tänk att det räckte att få bort den lilla kulan på magen för att få en bättre tid…
Jag är i alla fall grymt nöjd med min insats för den här gången. Nu har vi checkat av del ett i tjejklassikern. Den här gången ska jag genomföra hela tjejklassikern. Sist jag gjorde ett försök föll jag på målsnöret när det kom till tjejvättern. Barnmorskan rekommenderade inte att cykla tio mil när jag var gravid i månad åtta, vilket jag inte heller gjorde. Helgen efter föddes min lilla guldklimp, flera veckor för tidigt.
Har ni satt upp någr träningsmål i år?
…på flera sätt. Det är dags att skriva ett nytt inlägg här men också att åka upp till Mora och köra kortvasan.
Nu är det två år sedan jag körde kortvasan, då var jag gravid i v.21. Jag hoppas att de två veckor med snö, som vi har haft i år, har gjort sitt till för min åkning den här gången. Övningstillfällena har inte vart många men effektiva. Hur som, sitter vi nu i bilen. Nils sover sin middagslur och Marcus knarkar kaffe och jag försöker att vätskeladda. Skidorna är packade och likaså matlådor.
Jag har börjat med koffeinfritt kaffe och det märks, men kan det också vara anledningen till den goda sömnkvaliteten jag upplever? De första dagarna fick jag stöddricka lite ”vanligt” kaffe för att stå ut, men idag har jag bara druckit en bägare med koffeinfritt. Det är fortfarande så att jag står ut… Kroppen har inte ställt om sig än!
På tal om beroendeframkallande, så är min Garminklocka sjukt beroendeframkallande. Jag har haft panik i ett par dagar för att jag har förlagt laddaren till min klocka. Jag som håller på ,ed en stegutmaning och ska åka skidor imorgon. Igårkväll var det endast en procent kvar på batteriet. Jag ringde runt till tänkbara affärer som vi kunde passera på vägen upp idag men det fanns endast som beställningsvara. Till slut fick jag tag på en före detta kollega som hade en laddare att avvara i några dagar och Marcus skulle passera på väg hem från Stockholm. Vilken lycka! Annars har jag inga andra beroenden… Tror jag…
Finns det något som ni inte kan leva utan? Om man bortser från det självklara, sin familj.
Så mycket som har hänt på sista tiden! Bloggen har fått stå tillbaka. Det har varit mycket ståhej runt jobbet och i helgen var vi på dop och jag har ökat på mitt VO2 max ytterligare! Full rulle, högsta växeln, som vanligt.
Jag har köpt koffeinfritt kaffe. Koffeinfritt innebär ju inte koffeinfritt utan betydligt mindre koffein än ”vanligt” kaffe. Nu ska jag prova det för första gången och överlever jag dagen utan huvudvärk så kanske detta blir min nya vana…
I helgen var jag och Nils på dop. Nils syssling Ronja skulle tas upp i Trollhättans församling. Nils satt still i ungefär två minuter och började att springa i korridoren och trapporna upp till läktaren. Jag hann att sjunga med i en psalm och sedan hade jag bara som mål att hinna med Nils. Svetten rann och vid något tillfälle hade jag TVÅ barn att bära på i branta trappor med högklackade skor. Det var en lite kille som hade hittat ett utrymme högt upp för en brant trappa och kunde inte ta sig ner själv… På mottagningen efter kyrkan hade Nils ungefär 30 barn att leka med. Han var helnöjd och sprang som en tok ihop med de andra barnen. Två korv med bröd lyckades han att klämma i sig också… I den lilla kroppen…
Jag har den senaste veckan lyckats att öka min syreupptagningsförmåga i flera steg. Det känns som att träningen ger mig väldigt mycket just nu och att jag har kommit in i en utvecklingskurva. Jag är glad så länge den håller i sig.
Jag kastade mig över nästa stegmål direkt när jag hade klarat det tidigare målet i 30 dagar. Hälften var ju redan gjort tänkte jag, så det är bara att fortsätta 30 dagar till. Nu är det bara 16 dagar kvar, lite drygt två veckor. Tänk så beroendeframkallande det är…
Nu ska jag sippa mitt koffeinfria kaffe och dra till jobbet!
Vad tycker ni om kaffe? Har ni testat koffeinfritt? Är det livselixir eller en drog?
Ja, nu har vi firat alla hjärtansdag tillsammans några gånger. De sista har varit bäst då vi har utökat från två till tre som firar tillsammans. Tänk, vad vore vårt liv utan Nils? Men vad tycker ni egentligen om alla hjärtansdag? Fira eller kommersiellt jippo?
Jag vet att det råder delade meningar om ståhejet kring alla hjärtansdag. Själv är jag är kluven i vad jag tycker. Samtidigt som jag tycker att det är ett kommersiellt jippo så tycker jag ändå att det kan vara värt att ägna en extra tanke till dem man älsar på en speciell dag när vardagen äter upp det mesta av tid och måsten. Förutom en liten present till min stora kärlek ha jag satt ihop en liten bildhistorik på utvalda kort där vi faktiskt är med båda två, eller alla tre som vi blev 2017.
Det fanns så många fler bilder att välja på men de får jag visa nästa alla hjärtansdag!
Vad anser ni om alla hjärtansdag? Värt att firas eller bara ett kommersiellt jippo?
Ledig dag innebär långfrukost i lugn och ro i väntan på nyhetsmorgon som startar tio i sex på morgonen.
God morgon!
Här sitter jag med min frukost i knät och vet att jag ska vara ledig hela dagen. Sååå härligt. Dagens ”to do” lista är lång men nu ska jag sitta i lugn och ro och njuta av mitt kaffe och min frukost och invänta nyhetsmorgon. Det är inte så ofta som tid finns för detta nöje.
I söndags innan vi åkte hem från Trollhättan, var vi på kalas hos min svägerska som har fyllt år. Nils fick härja av sig med sin kusin Noomi. Och HÄRJA är det sanna ordet! Högt och lågt, fram och tillbaka. Det lät som att det var en hel förskoleavdelning på plats. Samtidigt har det aldrig varit så hög ljudnivå när jag har hämtat Nils på förskolan någon gång! Det är kul att de leker så bra ihop trots åldersskillnaden.
Gillar ni att sitta i lugn och ro för att njuta av frukosten?
Jag har en före detta kollega som är pensionerad sedan några år. Han jobbar fortfarande lite då och då och han är verkligen ”still going strong” tillsammans med sin sambo. Två fantastiska människor som är riktigt supertrevliga. Det känns som en vinst att, trots åldersskillnaden, kunna ha den typen av vänner som man kan vända sig till för både tekniska och sociala aspekter.
Det där md att umgås över generationer, är inte det helt fantastiskt? Igår var jag och Nils hemma hos en pensionerad kollega och hans fantastiska sambo. Trots att jag hela tiden var livrädd för att mitt energiska barn skulle riva ner något i sin framfart och man som förälder alltid är rädd för att värden ska tycka att det är besvärligt med en liten som är högt och lågt så får man inte den uppfattningen från de här två. De tar fram leksaker och engagerar sig i Nils och det känns naturligt att sitta där i deras kök och prata. Hon hade gjort våfflor med grädde och färska bär. Som vanligt, och av respekt för dem, så fotade jag inte maten eller deras hem. Men de har det så fint och smakfullt och vi har väldigt lika i smak vad det gäller poslin och annan inredning.
Jag hade naturligtvis några tekniska frågor, jobbrelaterade, som jag ville diskutera. Vilket jag också vet är uppskattat från hans sida. Det här är ingen person som man drar sig för att ringa och prata jobb. Han är dessutom inne och jobbar lite då och då trots att han sedan några år är pensionerad. Den här personen har varit chef för den avdelningen jag jobbar på nu. Han var inte chef när jag blev anställd men när jag sommarjobbade och när jag blev erbjuden jobb första gången och tackade nej. Han har varit med helt i början av min karriär där jag är verksam just nu och han har tidigare helt format hur vi ska arbeta säkert. Kul att fortfarande kunna komma och hälsa på och säga hej.
När man ändå pratar om kollegor så har jag en kollega som nyligen sa till mig ”kommer du ihåg wordfeud”? ”Vi spelade mot varandra någon gång och nu tycker jag att du ska hämta hem appen igen”. Så det gjorde jag och nu är vi inne på andra omgången mot varandra. Första omgången vann han men jag får säga att det ser lovande ut för mig än så länge… Det kan ju snabbt vända.
Speade ni wordfued när det var i ropet?
Livskvalitet med Anna 