Slarvmaja

Igår kväll förberedde jag med att ordna lunch och alla mellanmål till idag, för jag var iväg och jobbade. Jag såg till att ha med allt jag behövde för att komma iväg i god tid. Dessutom skulle jag köra Marcus till jobbet och Nils till förskolan innan egen avfärd. Allt kändes bra. Det gick hyfsat bra på jobbet också, vi gjorde framsteg i projektet och jag håller på att lära känna en ny kollega som går med mig.

Men sedan när jag skulle åka hem från jobbet så hände det. Då tändes oljelampan på bilen. Jag körde till närmsta rastplats och stängde av bilen direkt. Ur instruktionsboken läste jag mig till att det eventuellt kunde vara oljenivåcensorn som slutat att fungera. Jag ville inte kliva ur bilen. Det var så kallt utanför. Till slut kom jag mig för, i minusgrader, att ändå kolla oljenivån. Tom… Jag var fast. Jag som förr i tiden var duktig på att hålla ordning på min bil och se till att alla vätskor var påfyllda och oljan var fräsch. Jag kommer nu inte ihåg när jag kollade oljan sist…

Jag fick ringa till mamma som kom till undsättning och körde förbi en verkstad för oljeinköp och möta upp mig där jag stod parkerad. I det här läget är jag SÅ glad över att jag har en supermamma som fortfarande kommer till min undsättning i nödsituationer. Jag är också nöjd över att jag har en bil med dieselvärmare så att jag slapp att sitta och frysa i bilen när jag väntade. Till råga på allt så tog jag mig tid att slå på en ljudbok i öronen och fälla ner ryggstödet för att i lugn och ro sitta vilandes tills mamma dök upp med oljan.

Är ni noga med att kolla så att bilen har det bra och tar er hela vägen hem? 

Annons